Neo Nieminen

I förmiddags var vi till förlossningsavdelningen på “studiebesök”. Vart mötta av en liten äldre dam som påminde mig om Astrid Lindgren- om hon jobbar där hur hemskt kan det då vara hihihih Det kändes lite oroligt att gå in genom dörrarna men sakta men säkert började det sjunka in att jag/vi snart skulle vistas här en tid. Det känns både overkligt och spännande. Det var många frågor och funderingar och vi fick svar på en del “myter”.

Efter lunch var det dax för besöket till barnmorskan. Hade gått ner lite i vikt, men det har nog mycket med att jag inte har någon aptit längre eller får ner så mycket då det är någon som tar plats. Järnvärdet hade sjunkit lite men inget oroväckande. Sen var det att klämma på magen och mäta igen. Tydligen så har Neo bestämt sig för att växa till ordentligt *huha* även stora pojkar ska ju ut på något sätt …. Han var lite stressad till en början hörde vi på hjärtljuden men sen lugnade han ner sig lite. Nu har han äntligen bestämt sig att lägga sig till rätta!! Huvudet neråt som sig så bör och viftar på rumpa och fötter

Usch, då var det vägning igen Skratt det går sakta men säkert uppåt. Tur att det bara är lille Neo som växer till sig där innen nu. Allt såg så bar ut. Magen växer sakta men det är ingen fara alls. Han har inte bestämt sig än hur han vill ligga och det märker jag ju tydligt, bråkar omkring mest hela tiden tycker jag nuförtiden. Men det är väl trååångt där inne nu. Snart börjar nedräkningen hihih

Idag har vi varit till “Tittut Ultraljud” i Stockholm för att få se plutten i 3D. Hur häftigt som helst. Vi fick veta att det är en liten pojke som kommer i mitten på juni. Den engelsk talande mannen som gjorde ultraljudet menade på att vår “Neo” har “chubby cheeks”, typ äppelkinder. Taskigt sagt om du frågar mig. Måste ha fått dem av mamma

Neo suger på tummen, lugn och trygg

En liten tänkare…måste han fått efter pappa 

Igår var jag till barnmorskan i vanlig ordning, vägning, stick i fingret och blodtryckskontroll. Alla värden såg bra ut. Mitt låga järnvärde hade återhämtat sig ordentligt så barnmorskan var så nöjd så.
Jag fick tillfälle att sitta ner en stund och prata om rädslor, oro och funderingar kring förlossningen. Av någon anledning så tycker jag att hela den processen känns mycket obehaglig och det är bra att få prata av sig. Johan låg hemma och var sjuk så jag fick en stund för mig själv med mina tankar och det behövs ibland. Igår kände barnmorskan även på hur Plutten där inne låg och han/hon har inte bestämt sig än om vilken är den skönaste liggställningen. Så igår låg han/hon snett över magen på mig och barnmorskan kunde inte riktigt känna vart rumpan eller huvudet höll hus. Men han/hon har ca 1 månad på sig nu att bestämma sig. Nu börjar det närma sig ….

Idag var sista dagen på våra föräldrargruppträffar. Jag/vi har både lärt oss att andas och att man alltid köper på sig för mycket saker till bäbisen som man inte har behov av egentligen. Vi har lärt känna ett par (Carro & Johan) i alla fall som vi kommer att träffa och hitta på skoj med efter detta. Vi bor inte så långt ifrån varandra så det ska bli riktigt roligt!. De ligger cirka 2-3 veckor före oss i sin “planering” och det vet med sig redan att de ska få en tjej. Johan och Carro tipsade oss om Tittut Ultraljud i Stockholm som vi skall besöka den 3/5 kl 16.00. Spännande, då ska vi få se vår lilla Plutt i 3D/4D och sen få bekräftat vilket kön det blir. Blir det en “Neo” eller kanske en liten “Madicken“??