Neo Nieminen

Vilken sovmorgon, knölig gnisslande säng och skakiga händer efter biverkan av morfinet. Obehaglig känsla att vara helt skakig och vimsig. Men jag hade inga värkar eller smärta.
Innan vi skulle åka hem ville läkaren kolla till mig igen, för att verkligen se om vattnet hade gått eller inte. Och jag hade ju haft rätt!! Så plötsligt skulle vi inte komma tillbaka på måndag utan eftersom vattnet gått kvällen innan så hade de som policy att inom 48 timmar skulle man kommit igång med förlossningen pga infektionsrisken. Har man inte öppnats mer så skulle man få hjälp på traven. Så vi fick permission från sjukhuset till kl 20.00 idag för att komma tillbaka och att se vad de ska göra med oss. Fortsättning följer….

Ojojoj vid cirka 19-tiden så började värkarna komma. Jag hade haft molande värk i nedre regionen hela dagen efter det att vi kom hem efter sjukhusbesöket i förmiddags.
Johan började klocka mina värkar från cirka 20-tiden och först var det lite oregelbundet men sen tyckte vi att det nog började bli ganska så punktliga. Fick in tiderna 3-5min mellan värkarna. Ringde in till förlossningen och frågade om hur länge man skulle stanna hemma innan man kom in. Det hängde visst lite på mig om hur länge jag orkade med smärtan. Jag tog 2 Alvedon vid 22-tiden och försökte lägga mig men det började bli svårt att hitta motivation att var hemma och lida och vi åkte in igen….

Väl inne så kopplades vi upp på CTG-maskinen igen och nu hade jag värkar mellan 2-5 min och de gjorde sablans ont! Men jag hade inte öppnats något mer dessvärre. Jag menade på att jag tyckte att vattnet gått tidiagare men sköterskan var inte så säker. Men vi beslutade om att stanna kvar över natten i alla fall för kontroll samt smärtlindring. Känns skönare att vara på plats med proffsen när man har så ont som jag hade. Fick 2 Citodin, 1 Bricanyl (som skulle dra ner frekvensen på värkarna) samt 1 Sobril så att jag skulle kunna sova. Men efter 2 timmar av “förlamande och smärtsamma” värkar så fick jag en spruta Morfin i benet och det dröjde inte länge förrän värkarna avstannade helt och jag hamnade i någon sorts av dvala. Johan sussade bredvid med ena ögat öppet för att kunna trösta och hålla hand när det behövdes. Till slut sov vi båda…

I natt var det ovanligt lugnt i magen och jag hade bara en intensiv molande värk i nedre regionerna men inte ryggen. Nåja, tänkte jag och tog en Alvedon och gick och lade mig. Sov hela natten utan några som helst avbrott. Hummm när jag vaknade där på torsdagmorgon så kändes det inte rätt. Neo brukar alltid vakna samtidigt som mig och rumla runt. Men inget svar eller rörelser. Som orolig blivande mamma som jag är ringde jag upp till förlossningen och de bad oss komma in.

När vi kom till förlossningen så fick vi/jag lägga lägga mig med apparatur på magen som skulle läsa av Neos hjärtljud. Hjärtljuden var lite längre än vanligt och det var inget buffande så både Johan och jag var lite oroliga så klart. Jag fick gå igenom en vaginal undersökning oxå och till vår förvåning så var jag öppen 3cm, men inga värkar. Vi fick träffa en läkare som genomförde ett ultraljud och Neo mådde bara bra där inne. Dock fick vi ett litet överraskande besked om vår lille krabat. Han uppmätes till att väga runt 4-4,5kg??!! Opps!! Då han var så stor så ville läkaren inte sätta igång mig då hon ville att det skulle komma spontant då det är mer kraft i “naturliga värkar” än i såna som är startade med mediciner. Vi ska åter på måndag för en ev igångsättning. Det finns dock en risk utifall om det inte går så kommer de att ta ut honom på annat sätt Nu var det bara att åka hem och VÄNTA igen…

NEJ, ingen NEO nu heller…. Som Johan säger så ger han inget bra första intryck genom att komma försent! Imorgon har vi gått 1 vecka över tiden men i natt började det hända saker!! Jag har ju ingen aning om hur man ska känna men något var verkligen på gång i magtrakten *skratt* Medans Johan sov så vankade jag omkring i en mörk lägenhet för att lugna/eller öka på det som hände. Men efter 4 timmar av funderingar och väntan somnade jag av ren utmattning. Det hade lugnat ner sig. Nu i morse har det börjat lite lite grann igen och jag antar att det är sammandragningar eller förvärkar av något slag. Så det är bara att vänta igen och se om det händer något mer nu idag.. kommer han inte idag/kväll eller imorgon så kan det ju inte vara långt kvar nu tycker jag. NU får du minsann lägga på ett kol där inne Neo, vi väntar….

Idag var vi på barnmorskebesöket som vi trodde vi skulle slippa Men icke, Neo gottar väl till sig riktigt där inne. Vi har fått ytterligare en tid nästa onsdag och då är vi i vecka 41. Den 30/6 är vi inbokade till förlossningen om han inte kommit tills dess så att jag blir igångsatt, men det hoppas jag väl ändå inte. Barnmorskan var hoppfull, men då jag inte känt av några större känningar av att det är något på gång sista tiden så får vi gott vänta och vänta och vänta lite till