Neo Nieminen

Idag var Neo och Pappa till syster Karin på 3-års kontroll. Det var test med klossar och hoppa upp och ner.
Sen var det vägning och mätning. Gå in och titta på hans nya kurvor. Det var länge sen vi uppdaterade dem. Vikt 17,4 kg och längd 99 cm. Stora killen. Han följer fortfarande sin kurva strax ovanför medelvärdet.

Neo har nu under en längre tid sovit illa och snot runt i sin säng för den har blivit allt för trång. Han har därför sovit hos oss under en tid.  Han önskade sig en ny säng som han kunde snurra runt hur mycket han ville så därför var vi till IKEA igår och köpten en 90 säng till honom och han sov i den helt själv hela natten.
Han har blivit så stor nu (tycker ialla fall mamma).

Mamma, ramlat!! säger Neo mitt i natten igen. Gråten i halsen och snoret hängandes på lill killen så bestämmer vi att vi åker in med Neo igen till akuten. Något är ju fel då han vaknar igen med smärtor i ryggen. Efter att ha pratat med personal på akuten vid 5-tiden packar jag in Neo skrutten i bilen och åker in. När vi kommer fram så tas det blodprover och urinprov. Inget fel med njurarna. Vid undersökningen så har Neo riktigt ont i rygg och höger ljumske, blindtarmen tänker läkarna och vi läggs in på avdelningen för ordentlig utredning. Han fick EMLA-plåster i armvecken för ev portar.Innan vi kom upp på avdelningen så fick neo plötsligt feber och han sattes på svält för ev kirurgiska åtgärder. Plutten hade inte ätit något sen onsdagskväll. Han fick inte dricka något heller. När vi kom till avdelningen så bestämdes det att han skulle få en venport för dropp och ev medicinering. Huha vilken upplevelse för honom. Men det jätte bra. Obehagligt för mamma dock.

Vi gjorde ultraljudsundersökning på röntgen och det gick jätte bra. Neo höll på att somna under undersökningen. Han var så slö och trött och febrig. Alla inre organ var intakta och blintarmen var ok. Efter ultraljudet fick vi träffa läkaren som tyckte vi skulle göra en lungröntgen. Där hittades små fläckar ”infiltrat” på lungorna som tydde på ev lunginflammation. Neo sattes på dropp under natten för säkerhets skull. Men tänk på morgonen så vaknade Neo pigg, kry och utan feber. Märkligt tyckte läkarna och skickade hem oss utan antibiotika. Vad märkliga små barnkroppar kan te sig?? 

Kopplad till droppet

Igår och idag har jag varit hemma med Neo från dagis. Han ska få denna vecka på sig att bli kvitt infektionen i luftrören. Men man kan vara ute för det. Idag åkte Neo och jag till Torpa, Anna och Moa. (Isac hämtades vid 14-tiden). Anna skulle visa en massa får och hästar. Förhoppningsvis skulle vi få se små hästar också.

Neo blev helt lyrisk när Anna visade honom runt i stallet. De pratade med hästarna och Neo fick vara med och göra rent i spiltorna. Han var så förtjust i att klappa hästarna men samtidigt var de stora tyckte han.

Här klappar de den sötaste av hästarna

Moa var också med. Henne tog jag hand om. Hon sa inte så mycket, hon var mest nöjd att ligga och titta på molnen. Anna skulle hjälpa till med att vaccinera 2 av hästarna så Neo och jag fick passa Moa. Hon började bli lite hungrig och hon började protestera friskt. Neo hade sett att jag puttade på vagnen för att vyssja Moa så han ville göra likadant. Så stor han ser ut, inte sant?

Det är inte lätt att trösta en hungrig liten tjej

Det var en helt underbar förmiddag på gården. Klockan närmade sig två och vi skulle ju hämta Isac. Han blev jätte glad över att se Neo igen. Vi tog en sen lunch/tidig mellis på grillen. Neo somnade på en gång när vi senare kom hem.

I tisdags eftermiddag ringer Johan till mig på jobbet och berättar att de ringt från dagis. Neo är dålig med andningspåverkan och feber. Enligt tidigare läkarbesök så hade fått rådet att åka med Neo till en barnläkare då han hade liknande problem. Vi möts upp på akuten och jag möts av en flämtande liten kille som försöker vara vid gott mod men har verkligen svårt att andas. Usch, vad orolig man blev då. Vi kom in till ett undersökningsrum ganska så snabbt. Vi mötes av 2 systrar som skulle väga och undersöka Neo som inte alls var på humör. Sen kom doktorn ganska så snabbt och bedömde att Neo skulle få inhalera adrenalin och Ventolin. Men det var inte alls populärt. Men efter första behandlingen så tror jag nog att Neo kände att han blev bättre i andningen trots allt. Efter det så fick vi vänta en god stund innan läkaren kom igen för att lyssna på Neos lungor. Det hade blivit en liten förbättring. En gång till säger läkaren sen borde vi kunna åka hem. Nu var Neo på mycket bättre humör och kondition så han lekte runt i rummet och ville gå på upptäcksfärd. Efter andra behandlingen så märkte till och med jag att det vart en klar förbättring. Vi kunde snart åka hem med medicin i väskan.

Natten vart lång och Neo och jag sov inget vidare. Han rosslade och flämtade sig genom natten och på onsdagmorgon packade jag in honom i bilen igen och åkte till akuten för inhalation. Då blev vi slussade upp till barnkliniken. Där fick vi träffa ytterligare en läkare och Neo fick inhalera 2 gånger. Efter ett par timmar fick vi åka hem igen. När vi kom hem så vilade Neo och jag i soffan hela dagen. Tittade på film och sov mest hela dan.

Det är inte lätt att vara liten och sjuk…

Igår var det en lättare dag att andas på tyckte Neo men aptiten var det sämre med. Varje gång som han försökte äta så kräktes han för allt slem som börjat lossna. Så han höll sig till välling mest hela dan. Lite saft och Rågpuffar gick också ner. När pappa kom hem så hade han med sig vindruvor de gick också ner. Sen var det mys i soffan igen…..

Tur man kan ligga och mysa i soffan