Neo Nieminen

Jag sover hemma på nätterna från nu. Det finns en hel del göromål härhemma som dessvärre inte stannar upp för att vi är på BB. Det är blommor som ska vattnas och tvätt som ska tvättas bara för att nämna några saker. Tanken är att jag åker efter 21 maten (är hemma 22:30 typ) och sen kommer tillbaks till 09 maten dagen efter. På så vis hinner jag med massvis hemma men får vara maximalt med familjen på BB.

Detta har hänt sen igår gällande mamma Petra och Neo.

Petras sår läker riktigt bra och hon kan gå kortare sträckor utan några besvär. Går hon dock lite mer har hon en tendens att bli kallsvettig. Detta innebär att jag skjuter omkring på henne i rullstol på avdelningen. Ganska roligt faktiskt, kan nästan få däckskrik i kurvorna om man jobbar lite.
Petra pumpar ut bröstmjölk med en liten elektrisk makapär. I går kom det inte många droppar, men nu börjar det produceras i större mängder. Idag har inte Neo ätit något annat än bröstmjölk (bättre än tillägg, original är bäst) . Han har inte riktigt fattat att man måste jobba lite vid bröstet för att det ska komma mjölk, men när han får en slurk märker man att han tycker det är smarro. Den största delen av maten får han genom sonden i näsan vilket tyvärr innebär att han inte får så mycket smak av den så en slurk via munnen uppskattas. I eftermiddags vägde vi honom före och efter amningen för att se hur mycket han fick i sig. Han lyckades sörpla i sig hela 4 ml. Han fick 40 ml via soden så de där 4 fick han som ren bonus.

I morse när vi väcktes (kl 5!) av en sköterska som sa att Neo var vaken och skulle uppskatta lite mat kändes det verkligen att vi fått en liten son. Det var på nåt vis inte alls jobbigt att gå iväg till honom, tvärom så hade vi en jättemysig timme tillsammans på morgonkvisten.

Idag hade vi ett samtal med läkaren. Han tycker att Neo gör fina framsteg i sitt tillfrisknande och ser inga som helst komplikationoner och bestående besvär av “skiten i lungorna” han har. Det försvinner mer och mer för varje dag och antibeotikan håller eventuella bakterier i schack. Han tror att vi kommer kunna åka hem på måndag.
Idag nös han ur sonden. Såg lite latjo ut. Det var inga problem för den unga manliga skötaren (han kan inte varit många år över 20) att sätta dit en ny. Det var långt från första sonden han satte dit. Tog max en minut allt som allt tejpat och klart.

Idag har Neo blivt av med droppet. Kommande dagar ska vi se om han blodsockernivån är i rätt nivå av “bara” mat och han kommer inte få antibeotikan via  dropp utan får äta det. Vi missade tyärr minspelet han hade gjort när han åt det första gången. Den var tydligen allt utom god.
Omvårdnaden går bättre och bättre för oss. Vi är ju lite ovana såklart, men jag tycker både jag och Petra lär oss fort och det är ju en del att tänka  på. Särskilt runt “specialvården” som t ex sondematningen och masinen som håller koll på syressättningen i blodet (en liten “klädnypa” över foten räcker för det).

När han hade det som jobbigast hade han hjälp med en syrgasgrimma (över näsan bara, inte munnen). Han fick då 30% syre. I vanig luft är den 21%. Med detta tillskott låg han på 91% i syreupptagning. Helst ska man vara 99-100%. Efter en dag hade man sänkt till 27% syre och då hade han ett värde på 94% ungefär.
Nu är han helt utan sen en tid tillbaks och ligger på 95-99% mest hela tiden. Ett par dagar till så är han “top of the line” i lunorna.

Bilder kommer förhoppningsvis i morgon kväll. Nu ska en stolt, men trött pappa sova.

Morsning  korsning!